linnea:text..
Ibland när man tänker på dig, så finns det alltid en mening som alltid kommer stämma. Du var den med det goda skrattet. Du var den som drog ihop till fest. Du var den som kom med frukost på säng. Du var den som gjorde alla glada. Även fast du inte kände folk, gick du fram och pratade med dom. Jag slår vad om att alla blev lika glada när du kom fram.
Ibland när det är jobbiga tider, så tar jag tag i bilden som står i mitt fönster. Kollar på ditt leende och tänker: " vad skulle du ha gjort? " Sen blir allt bra för en stund. När jag sedan tänker vidare, och inser att jag aldrig kommer få se det där fina, gulliga men mycket använda leendet så blir jag ledsen. Saker kan vara bra, saker kan vara dåliga. Det mesta jag tänker på är du. Du är kvinnan med det finaste leendet. Det finns nått jag alltid funderat över. Hur du kan vara så glad även fast det är dåliga tider. Men det kanske bara är din personlighet?
Ibland när jag tänker tillbaka, så är det alltid någonting som fattas just nu. Det är du. Du är den som får alla på bra humör. Du är den som går upp tillsammans med solen, och lägger dig och sover vid solnedgången. Solen lyser även när det är vinter. Så även du. Det finns alltid en mening jag tänker på. Jag saknar dig. Den kommer alltid stämma. För din fina röst gjorde att man blev lugn. Ditt hus gjorde att man kände sig hemma, även fast man inte var de. Ditt leende gav alla en bra magkänsla.
Ibland får jag slut på ord. Mitt ordförråd bara finns inte. Det försvinner för en kort stund. Men när det gäller att skapa meningar och tänka på dig i mitt huvud så finns det alltid en mening som stämmer. Jag älskar dig. Den stämmer in exakt nu och även i framtiden. För du var trots allt min mormor. Den bästa mormor som går att få.
